Hey!

Eftersom 2015 börjar lida mot sitt slut tänkte jag gör en ny new year tag! Så lets go!

1. Hur har 2015 varit?

Skit, visst, det har ju funnits en del bra saker också, men fan alltså, sämsta året på länge.

2. Beskriv året med 3 ord.

Deprimerande. Skit. Betydelsefullt.

3. Bästa köpet?

Hm... Min dator tror jag xD

4. Bästa boken du läste i år?

Ingen aning faktiskt xD Men typ Konsten att ha sjukt låga förväntningar var sjukt rolig!

5. Bästa filmen du såg?

Inside out, typ den bästa disneyfilmen på länge^^ Men typ En lång förlovning.

6. Gjorde du något under 2015 du aldrig gjort förut?

Cuttade upp armar och ben.

7. Hur firade du din födelsedag?

Åkte till helsingborg xD 

8. Reste du nånstans?

KÖPENHAMN!!! :D

9. Vilka låtar kommer påminna dig om 2015?

Happy song (Bring me the horizon), Lean on (Major Lazer & DJ snake), Hey mama (David Guetta, Nicki Minaj, Beba Rexha & Afrojack), Got your six (FFDP)

10. Mest använda sminkprodukter under året?

Jag vet inte xDD

11. Ska du göra nåt speciellt 2016?

Jag tror och hoppas att jag och farsan kommer iväg till London! :D

12. Vilka taggar du?

Hela Bring Me The Horizon, Dan and Phil, Mozart och alla som vill! ^^  

Gott nytt år :*

Tjaa

Har tänkt skriva detta inlägget ganska länge nu, så har tagit mig tid nu för jag tror att det kommer bli att ganksa långt inlägg.

Så, detta inläg kommer handla om depression, och detta är bara mina erfarenheter, tankar och åsikter!

En sak som jag inte förstår är varför man ska skämmas över att må dåligt?

Varför dölja det? 

Jag hatar verkligen att det är sådan tabu om att prata om depression, ångest, självmordstankar, självskadebeteende, mm. Det kommer knappast lösa sig om vi fortsätter låtsas om att det inte existerar, som att människor inte kan må psykiskt dåligt. 

Det kan vara vem som helst i din närhet som mår dåligt, men är rädd för att prata om det för man vet inte hur personerna runt om kring en ska reagera, (självupplevd upplevelse) och det kan vara VEM SOM HELST, din morsa, din bästa kompis, din brosa, hon som alltid går förbi dig på jobbet eller han som alltid är själv i skolan. 

Det värsta du nånsin kan säga till en deprimerad person är;

Men du kan ju inte må dåligt. Du har ju allt, så ryck upp dig lite nu va. 

Alltså, om du på riktigt tror att det kommer göra nån som helst nytta för den deprimerade så ligger din iq förmodligen på typ 12.  

Väldigt många är oförstående när det kommer till psykiska sjukdomar och tror att det är saker man kan tänka bort, men det är väl för fan självklart att det inte är så enkelt?

Jag föreslår att vi tar alla som uppvisar en förnedrande och total fucking oförstående attityd mot psykisk ohälsa och så ger vi dem lsd och skickar ut dem ensamma i skogen så kanske dem fattar hur det är när ens eget psyke vänder sig emot en. Bra idee right? :D 

Det värsta för mig var (och är) att inte bli tagen på allvar. Det va faktiskt snäppet värre en själva depressionen, bara jag tänker tillbaka på det vill jag bara slå allt och alla runt omkring mig, gråta och skrika.

Det värsta jag fick höra var:

Men du, du har kläder på kroppen, du har tak över huvet och du har mat för dagen. 

Jamen lever vi ett nått jävla u-land eller? Nej det gör vi inte, inte än iallafall.  

Här har vi då behovstrappan. 

Och eftersom vi inte bor i typ Afrika så är det svårt och klara sig på bara första "trappsteget".

För mig har det blivit bättre, men det är fan inte pga av psyktanten jag tvingades gå till, eller det milda antidepressiva jag fick, jag mådde bättre pga av mina nya polare jag fick genom min deppighet, det va dem som fick mig sluta känna mig som inget, och eftersom dem kände/känner som jag så lyfter man upp varandra från all skit om ni vet vad jag menar.

Men alltså, nu när jag mår bättre, känns det som att jag har blivit klokare som människa (ja det låter sjukt) för att jag vet hur det känns och jag har lättare att förstå personer som är deprimerade. 

Jag vet att jag kommer bli deprimerad igen och att detta förmodligen bara var nån liten början, och vem vet, nästa gång jag blir det kanske jag går lite längre än vad jag gjorde den gången vid sjön i oktober...

Detta blev nog ett ganska osammanhängande inlägg, men whatever jag orkar inte hålla på och fixa massa. xD